16 juni 2016 kl 21:06

Haren – en mjölktjuv?

Under 1600-talets häxförföljelser ställdes många ensamma bondgummor inför rätta, anklagade för att ha mjölkharar. Beviset var att grannarna sett en hare skutta i närheten av gummans stuga. Hon fick den antingen av djävulen eller också tillverkade hon den själv av trådar, några droppar blod och en trollformel.

Mjölkharar avbildades på kyrkmålningar redan på 1400-talet. I uppländska kyrkor finns till exempel bilder av kärnande bondkvinnor, omgivna av fula djävlar; och av harar som står på bakbenen och spyr i byttor och kärnor.

När häxan blev törstig skickade hon ut mjölkharen som diade mjölk av grannens kor. Haren kom hem stinn av mjölk som den spydde upp i framsatta bunkar.

Folket var ständigt på jakt efter mjölkharen. De trodde att den var orsaken till att korna sinade. Men oftast misslyckades de i sin jakt, haren gick inte att skjuta med vanliga kulor. Enda sättet att få kål på den var att ladda vapnet med en silverkula. När man kom fram till platsen där haren stupat, fann man bara ett skinn, några stickor och trådar och en våt fläck efter mjölken som runnit ut.

Källor: Bengt af Klintberg, Svenska Folksägner, 1972 och
Jan Wall, Tjuvmjölkande väsen, 1977-78

Av: Anna-Britta Ståhl
Stäng artikel